... irritation är det enda jag känner just nu. Massor och massor av irritation. Oh boy.
En vacker dag kanske (föga troligt) jag exploderar. And it aint gonna be pretty.
Jag älskar och uppskattar så mycket men vissa saker skulle jag klara mig bättre utan. Jag visar det dock inte så som jag vet att ni skulle göra om det hände er. Ni skulle säga ifrån och vägra acceptera but I don't eftersom jag är den jag är. Jag tror att jag vet varför många kallar mig en bra vän. Jag håller käft och sneglar genom fingrarna gällande det mesta.
Det är inte sällan jag fantiserar ihop framtida reaktioner som skulle kunna uppstå om jag bara öppnade munnen.
Men som sagt - I don't.
Jag kör inte noll tolerans, det känns enklare att ta "the other way around".
/Överanalysera inget, det här handlar inte om DIG!!
dessutom , Det finns inget skönare än att vakna totalt obakis.
