hummm...
Jag älskar det här men det gör mig orolig.
Jag börjar med att rensa sen får vi se...
Att skriva är bland det roligaste jag vet men när till och med det får hjärtslagen att ofrivilligt dunka snabbare än vad som faktiskt är meningen så känns det förbaskat ovärt.
Det är viktigt att utvecklas men när man gör det åt fel håll så blir allt så fel.
Jag vet att det är mina tankar som är farliga men när jag, dag ut och dag in, förföljs av ett moln fyllt med skitig ångest över avlagda och fram för allt dammiga ord så känns det inte mer än rätt att sluta.
Jag klarade mig utan att blogga förut så varför skulle det vara annorlunda nu?
Den största grundstenen i allt det här är att jag inte kan leva upp till den person jag är i bloggen
...och jag hatar falska människor.
Jag börjar med att rensa sen får vi se...
Att skriva är bland det roligaste jag vet men när till och med det får hjärtslagen att ofrivilligt dunka snabbare än vad som faktiskt är meningen så känns det förbaskat ovärt.
Det är viktigt att utvecklas men när man gör det åt fel håll så blir allt så fel.
Jag vet att det är mina tankar som är farliga men när jag, dag ut och dag in, förföljs av ett moln fyllt med skitig ångest över avlagda och fram för allt dammiga ord så känns det inte mer än rätt att sluta.
Jag klarade mig utan att blogga förut så varför skulle det vara annorlunda nu?
Den största grundstenen i allt det här är att jag inte kan leva upp till den person jag är i bloggen
...och jag hatar falska människor.
