att man aldrig lär sig...

nej trodde inte mitt liv kunde bli värre just nu..

men nu är det äntligen slut på flängandet iaf.. ja kanske har tid å skaffa mig ett riktigt liv.. bli nöjd över mig sälv.. nu blir de verkligen h¨rdträning in i det sista..  3 kvällar/jogging 2 förmiddagar/mornar jogging..
jaa .. i denna takt så går det ju fint.. om de inte vore för att ja blir så förkyld direkt ja känner någon sorts press..
ja ont i halsen å snuvar som en tok..
har ni kännt den känslan .. du är ensam i en skog.. men det hela tiden känns som att det går någon efter dig.. de låter bakom.. man höjer musiken i lurarna.. man går allt fortare.. paniken stiger.. du är långt hemmifrån.. känner inte till stigarna... håll till höger..  du väljer sedan vänster.. kom ihåg det nu... stiden blir allt mindre och svårare att hålla koll på fötterna mellan rötterna. finally , du är ute på en grusväg.. ser två människor. all rädsla bara spolas av dig...  så kusligt..
Jag vet ju själv att ja inte ska gå den vägen.. även mitt på blanka dagen är det fan hemskt.. sommarhalvåret ska väl endå vara okej..
nej aldrig mer.. förra gången sa jag detsamma.. men det var när jag flyttade hit för sisådär 1½ år sen..  på resterande 4 veckor så tar ja mig dom vanliga vägarna och håller mig inom cilivisationen..


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

vem fan är du:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

vad vill du?:

Trackback